KattisE

För någon vecka sedan fick jag och Lelle ett superelegant inbjudningskort till ett bröllop i USA. Det är min bästa "au-pair kompis" Fiona som gifter sig med sin Tom den 7 oktober. 
Vi hade jättegärna velat åka, men känner att vi inte har tid... Det är bara sex veckor dit och jag har jättesvårt att vara borta från jobbet. Och åker vi till USA, vilket vi kommer göra i framtiden - så vill vi stanna minst 10 dagar, ha några dagar i New York samt ha tid att träffa mina två värdfamiljer samt Fiona och hennes blivande man. Jag har aldrig träffat honom - och hon har aldrig träffat Lelle. Vore så kul att ses alla fyra.

Fiona är en av de snällaste och roligaste människor jag träffat - vi har haft så kul ihop under de två år vi umgicks i Baltimore. Vi var ute jämt, festade i Fell's Point och snackade så mycket skit. Vi var så lika - men ändå oilka på något sätt. Hon från Skottland - jag från Sverige i USA tillsammans! Hennes värdmamma och pappa var båda psykologer och de sa "She's trubble" efter att de träffat mig första gången. Hahaha! Det har vi skrattat åt så himla mycket efteråt.  
Vi umgicks inte bara på fritiden utan även är vi jobbade. Min lilla Ian och hennes sötis Sam var lika gamla och blev snabbt bästa polare.

Första gången jag och Fiona träffades var på en introduktionskurs med au-pairförmedlingen var i New York, innan vi åkte iväg till våra respektive familjer... Vi pratade lite, insåg att vi båda skulle vara i Baltimore, i kvarter som inte var så långt ifrån varandra. Vi bytte nummer och sa att vi kunde höras.
De gick några veckor och ingen av oss ringde - jag hade ju varit där tidigare så jag hade ju redan vänner...
Men en dag lyfte jag luren och slog hennes nummer - efter det samtalet var vi bästisar!

Vi har hållit kontakten genom alla år. Det är ju ändå 13 år sedan vi skildes åt. Jag var bland annat och hälsde på henne 1997...eller var det 98? Och efter det har vi mejlat och skrivit brev.

Nästa vecka ska jag ut på stan och försöka hitta nån fin bröllopspresent - nåt som går att skicka.